The Social Contract av Jean-Jacques Rosseau

En bok med politiska idéer

Jaa-a, mina damer och herrar….

Jag läste denna bok. Tyckte mycket var helt intressant, men väldigt mycket mera var mera humflum.
Men låt mig summera vad jag uppfattade som Rosseaus budskap i denna bok:

I en stat så borde regeringen stå för grunden, medan det sociala kontraktet borde stå för väggarna. Det borde finnas ett styrande organ, ja. Men det mesta övriga, som till exempel affärsbestämmelser, religiösa regler, nattvakter, borde statens invånare själva bestämma. Med andra ord: Komma överens om ett socialt kontrakt. Och detta kontrakt borde sen allihopa följa, för då är man fri under lagen.

Han pratar också om demokrati, hur en direkt demokrati vore bättre än en representativ demokrati. Alltså, tänk er att istället för att välja in en riksdag i nästa val, så borde vi istället låta det finska folket bestämma i varje enskild fråga som diskuteras.

Det var en helt intressant läsning, främst för att den skrevs 1762. Det betyder att han pratar varmt om det romerska riket. Han använder det som argument för att alla riken kommer antagligen ändå att gå under förr eller senare. Om romarriket inte höll, varför skulle då något annat samhälle göra det?

Betyg

Jag valde denna bok för att jag har blivit nyfiken på filosofi den senaste tiden. Men jag ville ärligt talat inte läsa om existentialism. Nietzche och Sartre får fortsätta imponera sina små fans, för mig var de bara trista redan då jag var tonåring och gick filosofikurserna.
Så jag vände blicken mot upplysningsfilosoferna och beställde detta. Jag har ännu en bok av David Hume som jag tänker läsa en vacker dag, men just nu känner jag för något annat.

Annonser

Kreativa April!

Jag ser verkligen fram emot April månad, men inte bara på grund av Camp Nanowrimo. Trots att det finns där. Visst, jag vet att jag får skriva när som helst under hela året, inte är det ju ändå som att någon faktiskt kontrollerar något.
Men för mig hjälper det alltid att göra två saker: Sätta en deadline och slå fast i sten att ”DEN dagen börjar jag och DETTA är vad som ska göras under den perioden!” Annars börjar jag slarva och bli lat.

Men vad annat ska jag göra under april månad som är så kreativt då? Jag tänker också delta i NaPoWrimo (National POETRY writing month), jag ska skriva en dikt om dagen. Det var väldigt givande att delta förra året. Jag har börjat skriva upp en liten lista över dikter att skriva, dock ingen lång eller detaljerad lista. Eftersom jag glömmer att ta den med mig och glömmer annars bort att skriva upp i den.
Men några saker som jag har skrivit upp där är till exempel ”en kärleksdikt till en dam (måste ju ha en sån)”, ”en dikt om sköldpaddor”, ”en dikt om att laga mat”, ”En dikt om katten som fortfarande stryker runt vårt hus”, ”en dikt skriven i iambic pentameter”, ”throcaic verse” och så vidare.

I övrigt, så idag när jag var ute och promenerade så gick jag förbi bokhandeln i Jeppis. Och plötsligt fick jag en himla lust att teckna med bläck! Så jag skaffade lite material och satte igång, och det var underbart. 🙂 Så jag tänker teckna mera!

Här är dagens projekt, baserad på en dröm jag hade.

54415983_10156775552004193_7472701787426783232_n.jpg

Vad är viktigt för dig?

Camp Nanowrimo närmar sig. Jag har redan tänkt en del på det jag ska skriva om, det blir hoppeligen givande. Jag har skissat upp karaktärer, skrivit upp anteckningar om världen och lite länder och folk….
Men trots det hade jag ändå ett gigantiskt problem: berättelsen kändes inte viktig för mig. Detta, mina vänner, är dödskyssen för mig. Och om det inte känns viktigt för mig att göra det, varför göra det överhuvudtaget då?

Så igår och idag har jag grubblat över det och slutligen dök den riktiga frågan upp i mitt huvud: Vad är viktigt för mig? Vad är det jag vill ha sagt med detta, vad är det jag vill förmedla med mitt ”verk”? Varför ska jag sätta mig ner och skriva detta?
Jag har inte ännu något svar, men åtminstone har jag huvudfrågan inringad! Och härifrån kan jag arbeta vidare.

Den frågan kan du ställa dig själv om du funderar på vad du ska skriva om: vad är det som är viktigt för dig? Svaret kan vara kort och enkelt (”Jag saknar min mormor och vill skriva om henne”) eller långt och komplicerat (”Jag vill visa på patriarkala strukturer och hur de fördärvar hela samhället”).
Det jag älskar med denna hobby är att det inte finns något rätt eller fel. Är inte det en befriande tanke? För mig har det alltid varit det, att jag inte måste se över min axel att någon tanke-polis står med armarna i kors för att fnysa och säga ”det där har blivit gjort förr! Det är såååååå svårt, det är bäst att du ger upp…”, dessa Medelmåttans Agenter.

Vet ni vad deras egentliga syfte är? Att se till att du håller dig i ledet tillsammans med dem och inte springer mot staketet för att klättra över! För om du tar dig över staketet och gör något riktigt underbart, då kommer dessa människor att bli tvungna att ställa sig frågan ”varför gjorde inte jag likadant?”. Och det kan göra ont att behöva syna sig själv och sina krossade drömmar på det sättet. Lättast är det om alla bara håller sig i ledet och livet kan fortsätta utan värre förändringar.
Tack, jag känner till riskerna, att jag kan bli nedskjuten av vaktposterna, men det priset är jag redo att betala emot vad jag kan vinna.

Nog om det, vad annat händer? Kommer att skriva ett skilt inlägg om alla mina kreativa projekt i april och varför den månaden kommer att bli väldigt fruktsam månad. 🙂 Jag håller ännu på att läsa och märker att det berikar mitt liv! Jag mår toppen på många sätt! Hurra!

En av oss av Åsne Seierstad

En bok som baserar sig på en verklig händelse

Jag jobbade på färjan i juli 2011 då jag hörde om skjutningen på Utöya. Jag hörde om det vid frukostbordet morgonen den 23:e, att en galen typ hade skjutit en massa ungdomar i Norge. Senare den dagen läste jag nyheterna och fick då reda på det som man då visste.
Och precis som många andra så ställde jag mig frågan ”Varför”?
Inte ”varför gjorde han det?”, han gav väl ett svar, något om hur han vill ha muslimer ut ur Norge. Det finns många andra människor som önskar samma sak och långt ifrån allihopa bygger en bomb, försöker spränga den norska regeringen och kör sedan ut till ett ungdomsläger för att mörda en massa ungdomar. Frågan som jag var intresserad av kunde snarare formuleras ”varför var denne man så tokig?” Vilken cylinder i denna mans skalle var det som snedtände? Vad felas karln?

Handling
Åsne Seierstad berättar om Anders Behring Breiviks uppväxt, det han gjorde och rättegången.
Vi får också läsa om några av ungdomarnas uppväxt och den norske statsministerns väg till politisk makt. Vi får också några korta stycken om Norges politiska historia. Och i slutet knyts paketet ihop när alla blir involverade i Utöya-händelsen på något sätt.

Om boken
Det fanns ett stycke i boken som var så sorglig att jag blev alldeles gråtfärdig:
Över hela ön genljöd olika melodier. Början på en symfoni, en Bieberlåt, signaturmelodin till Sopranos eller bara standardiserade ringsignaler. Många av telefonerna var inställda på ljudlös, för de som ägde dem hade försökt gömma sig och ville inte bli förrådda av sina ringsignaler. Nu lyste telefonerna stumma i mörkret. Några genom en yllefilt, en i en ficka eller en stelnad hand.
Det var anrop som aldrig skulle bli besvarade.
Bara de som satt och vakade över de döda kunde höra melodierna och se displayerna, där de lyste upp gång på gång.
Mamma
Mamma
Mamma
Mamma
Tills batterierna gav upp, ett efter ett.”
Detta tragiska stycke… Väldigt vackert, hon beskriver hur dessa människors liv slocknade, inte ”som ett ljus i vinden” utan som en telefon där batteriet gav upp.
Jag är säker på att hon inte hittar på saker, som just detta stycke. Kanske hon inte var där själv och såg allt, hon kanske har intervjuat de som satt och vaktade?
Jag är bara van att när man pratar om en händelse så håller man sig så långt borta från dylika beskrivningar och håller sig bara till fakta.

Vilket hon faktiskt gör då hon beskriver dådet och rättegången. Den delen av boken som handlar om det är väldigt sakligt, hon citerar försvaret och åklagaren, vad psykologerna säger, vad några av ungdomarna säger då de uttalar sig och så vidare.

Ibland önskar jag att hon hade varit mera ”vetenskaplig” i sitt skrivande och ha t.ex sin arbetsmetod i början av boken istället för i slutet, att referera oftare till källor och så vidare.

Betyg
Tycker jag att jag lärde mig något?
Visst, jag fick en mera detaljerad bild av Anders barndom, hans föräldrar och umgänge. Inga nya ledtrådar precis, inget världsomskakande, men ändå intressant. Det fanns mycket med boken som jag önskar hade gjorts annorlunda. Till exempel då hon kommer till stycket om hur Anders börjar söka sig till radikala nätforum…. Vi får ett kapitel om en irakisk flickas familj, och efter det håller han på att planera massakern. Något fattas här!
Sedermera önskade jag också att hon hade satt Anders åsikter och hans tankar i kontext. Hon beskriver att han inte är ensam med sina tankar, vilket jag tyvärr vet om. Men vad säger dessa personer? Tycker de att han gjorde rätt som sköt alla dessa ungdomar eller håller de med honom om att islam skulle vara farlig, eller att feminismen håller på att förstöra Europa, att det pågår en kulturmarxistisk konspiration som ska radera ut all ”vit kultur” från Norge?

Lärde jag mig vilken cylinder i Anders skalle som tände snett? Nej och det är lika bra det. Fallet Breivik har beskrivits som ett pussel, men jag skulle snarare säga att det är som en naturkatastrof, där en massa rörliga delar bidrog till att skapa händelsen. Där man inte kan säga att ”Det hade aldrig hänt om hans pappa hade älskat honom”, utan man kan säga ”Det hade kanske aldrig hänt om…” För det är bara en faktor som bidrog, det finns andra delar som byggde detta monster.
Jag tror inte att man kommer helt och hållet att förstå hur och varför han tänkte som han gjorde, så därför är det bra att Åsne inte heller försöker ge något definitivt svar på det.

Boken var väldigt deprimerande att läsa, men å andra sidan rör det sig om en väldigt deprimerande händelse. Läs den på egen risk.
För egen del så känner jag att jag ska returnera denna bok till biblioteket och läsa något annat.

Janus av Andre Norton

En bok skriven av en kvinna

Andre Norton gick i graven med titeln The Grand Dame of Science Fiction. Jag kom i kontakt med hennes verk via Librivox, då jag laddade ner och lyssnade på en typ läsa upp hennes bok Planet savers.
”Vad bra den här killen är! Jag måste ta reda på mera om hans verk!” tänkte jag. Så jag googlade lite och märkte snabbt att hans riktiga namn var Alice Mary Norton. Och att hon under sin livstid hann få tre stora priser: Gandalf Grand Master of Fantasy, SFWA Grand Master (Science Fiction Writers of America) och har sitt namn inskrivet i Science Fiction Hall of Fame.
Hon tog först Andre Norton bara som ett pseudonym tills hon på laglig väg ändrade sitt namn till Andre Norton 1934, då hon var 22 år gammal och hennes första bok skulle publiceras. På den tiden ansåg man att ”genre-litteratur”, som science fiction och fantasy riktade sig främst till pojkar och därför skulle hennes verk vara lättare att sälja om man lyckades skapa illusionen av en manlig författare. .

Så kvinnodagen till ära så tänkte jag lyfta upp en science fiction-författare som var en kvinna, en väldigt känd en dessutom! Det finns många moderna sci-fi och fantasyförfattare som säger att hon är en inspirationskälla. Men tyvärr är hon inte ens ihågkommen vid sitt riktiga namn!
Jag har länge tänkt på att skaffa några av Alices böcker till min bokhylla. Och det har jag nu gjort, har börjat med en.

Handling
Naill Renfro är en fattig man. Han hoppas tjäna ihop lite pengar till sin sjuke mor på planeten Janus, där man har skövlat stora delar av skogen och odlat upp marken. Bönderna som bor där är väldigt vidskepliga, men tar gärna emot hjälp utifrån.
Naill börjar jobba där, men han trivs inte med bönderna som verkar rädda för sin egna skugga. Tills han en dag hittar en mystisk artefakt, som konfiskeras ifrån honom. På något konstigt sätt har han minnet av vad det var för artefakt… Han börjar också ha konstiga drömmar från ett annat liv.
Kort därefter börjar han insjukna i något som kallas för ”den gröna sjukan”. Hans hud börjar bli grön och bönderna bannlyser honom omedelbart.

Naill rusar ut i vildmarken och genomgår en förvandling: Förutom att hans hud blir grön så blir hans öron spetsiga och han börjar få flera minnen av ett annat liv.
Vad som följer är Naills sökande efter detta tidiga liv, hans upptäckt av Janus’ urbefolkning och hur han ger upp sitt gamla liv för att gå med i dem.

Om boken
Denna bok är egentligen två böcker i en: Judgement on Janus och Victory on Janus.

Det jag gillar med boken är hur helt enkelt konstig världen är. En del science fiction-litteratur som utspelar sig på andra världar brukar lida av det problemet att de sätter allt på en ökenplanet, en isplanet eller en djungelplanet. Men Janus är, enkelt uttryckt, en konstig planet. Ta till exempel solen. Atmosfären på Janus är så ljus att när solen går upp på morgonen så blir allting så bländande vitt att du inte kan se något! Därför vet urinvånarna på Janus att gömma sig på dagtid.

Det jag inte riktigt gillade är hur ofta Alice använder uppfunna ord. Detta är inget fel i sig, men många gånger kändes det som att jag behövde en machete för att hacka mig igenom alla ord. Och många av karaktärerna var ärligt talat platta och jag kunde inte riktigt komma på varför jag skulle bry mig om någon av karaktärerna. Vilket gjorde boken till en ganska tung läsning.
Jag har senare läst runt lite om Alices verk och hennes fans säger att man inte borde börja med Janus som jag gjorde. Kanske det är sant.

Men en sak till som jag älskade med boken är att jag ärligt talat hade ingen aning om vart det var på väg. Jag skulle inte ens kalla denna bok för en ren science fiction-berättelse, utan jag skulle stämpla genren som ”sword and laser”.
Äventyret som Naill utför är mera av en spirituell variant än en fysisk variant. Vilket var oväntat och helt välkommet.

Betyg
Njaa…. Jag tror att jag håller med hennes fans, börja istället med att läsa Planet savers och inte denna. Den är intressant, men språket är jobbigt och karaktärerna är platta.

Tom Sawyer av Mark Twain

En bok du älskade som barn

När jag var en gosse i lågstadieåldern så fick vi låna böcker från skolans bibliotek. Och en av böckerna där som jag tyckte om att låna och läsa var Tom Sawyer. För det första var den fint illustrerad, med flera oljemålningar av de olika karaktärerna. För det andra så var berättelsen tidvis spännande, där karaktärer blir mördade. För det tredje var den också rolig, med Tom och hans vänner som är ute på äventyr. Varför kunde inte min trista uppväxt vara lika spännande?
Jag tror inte det finns någon annan bok som får mig att tänka tillbaka på min barndom som denna! Då jag nu i vuxen ålder satte mig ner för att läsa den så blev jag så överväldigad av minnen från den tiden att jag behövde pausa och minnas en stund, som en gammal och ung man.

Senare läste jag en tjockare version av boken, gillade den även om det tog en evighet för lilla mig att tugga igenom dem. Jag har den kvar i min bokhylla, förresten. Men igen så beställde jag efter en kopia av boken, denna gång på engelska, för jag har förstått att Mark Twain var väldigt duktig i hur han använder språket.

Handling 

Tom Sawyer är en pojke som bor i St. Petersburg, Missouri. Längsmed Mississippi-floden. Han bor tillsammans med sin moster Molly och sin lillebror Sid. Beväpnad med en livlig fantasi, ett varmt hjärta och uppfinningsrikedom så är Tom redo att möta livet.

Tillsammans med sina vänner från skolan så utför Tom flera hyss och äventyr. En av dessa vänner är rebellen Huckleberry Finn, som är son till stadens fyllo och som har en egen berättelse i en annan bok. Han är utan tvekan den mest kända av Toms vänner, men jag älskar beskrivningen av karaktären Joe Harper: ”Toms bosom friends”, alltså typer som har varit vänner sen bebisåldern. Det uttrycket måste jag stjäla.
Vi får också vara med om en liten mordhistoria, där Tom och Huck blir vittnen till ett mord och följderna av det.

Om boken

Den kom ut 1875 och är tydligen den första boken som skrevs på skrivmaskin.

Jag skulle våga påstå att detta är en av mina favoritböcker. Det är en av de böckerna som har hängt med mig största delen av mitt liv. Men den domen är förstås färgad med ett nostalgifilter, jag vet ärligt talat inte om jag skulle tycka så om jag inte hade läst den som liten.

Det finns några roliga stycken. Jag älskade berättelsen om då Tom skulle måla ett staket och då han försökte fuska till sig en dyr bibel i söndagsskolan.

Det finns några teman som jag känner igen som jag inte kände igen som ung: Ett är civilisation vs icke-civilisation. Låt mig illustrera med ett exempel: Tom och Joe är frustrerade över den orättvisa vuxna världen, som bara är arg på dem och vill ge dem stryk för minsta lilla överträdelse. Så de spenderar en dag med att leka Robin Hood i Sherwood-skogen tills det blir kväll och dags att gå hem:

”The boys dressed themselves, hid their accoutrements, and went off grieving that there were no outlaws any more, and wondering what modern civilization could claim to have done to compensate for their loss. They said they would rather be outlaws a year in Sherwood Forest than President of the United States forever.”

Det låter som om Mark Twain talar om våndan av att leva i en civiliserad värld där det inte finns utrymme för äventyr och chanser att upptäcka och utforska.
Naturligtvis kan det vara att jag övertolkar: Handen upp, de pojkar som inte har haft såna här tankar då de har växt upp?
Men å andra sidan, kanske Mark använder sig av detta för att driva hem poängen?

Jag kan inte uttala mig ifall Mark Twain är underbar på engelska, men jag gillar ändå hur en del uttryck har smugit sig in i texten.  ”My laws”, ”Injun Joe”,
Och så gillar jag en del formuleringar och uttryck som Mark använder sig av:
”Huck was always willing to take a hand in any enterprise that offered entertainment and required no capital, for he had a troublesome super-abundance of that sort of time which is not money.”  

“He was not the Model Boy of the village. He knew the model boy very well though—and loathed him.” 

Betyg

Som sagt: Min favoritbok, antagligen! Åtminstone har jag på känn att jag kommer att läsa den flera gånger under min livstid.

Mise en place och skrivande

Kära vänner, nu är det Mars.
Och efter mars kommer april. Och ni vet vad det betyder väl? Camp nanowrimo!

Någon kan säkert tycka att jag är löjligt tidigt ute om att prata om det. Au contraire: Jag tycker att jag är ute i väldigt god tid. För nu är det dags att börja göra en mise en place.

Så vad tusan är en mise en place? Mise en place betyder ”saker på sin plats”. I kockbranschen betyder det att man helt enkelt förbereder en arbetsplats inför nästa arbetsskift.
Man gör salladen färdig och lägger upp den i kylen, så kan man ta fram den nästa pass.
Man tar ut köttet ur frysen och lägger den i köttkylen över natten så att man kan tillaga den nästa morgon.
Man torkar av borden ute i salen och drar över en vit duk och placerar ut rena glas och bestick prydligt.

Det är det jag har börjat göra nu inför Camp Nanowrimo: Jag förbereder. Men exakt vad gör jag när jag förbereder nu då?
Jag har redan en idé om vad jag vill skriva och varför jag vill skriva just denna idé. Svaret är i sig inte långt, men det behöver det inte vara heller. Ibland brukar  mina idéer bara komma i formen av ”Jag vill skriva om denna karaktär!” eller ”Jag vill skriva ett rymdäventyr!”
Sen har jag tänkt lite på mina karaktärer och jag ska fråga dem vad de vill? Vad för hopp och drömmar har de? Och vad stoppar dem från att uppnå sina drömmar?
Sen kommer insamlandet av idéer. Då jag sitter vid datorn, eller läser, eller är ute och går, så funderar jag på idéer till världen där berättelsen utspelar sig. Det kan vara ett namn, en plats eller vad som helst. En del av idéerna använder jag, men många av dem slängs helt enkelt, eller så sparas de till något senare projekt.

Idag har jag suttit på Kaffia i Jeppis med mina anteckningar och skrivit upp olika namn och olika detaljer i världen där min berättelse kommer att utspela sig. Och det har gått jättebra, jag har väldigt roligt med denna bit av processen!
Och så här tänker jag hålla på tills April, då jag sätter igång med skrivandet.

Kommer du att delta nästa månad?